Förlossning

Vet inte om det är någon som vill veta hur förlossningen gick till, men om det är någon som är intresserad tänkte jag guide er igenom det jag minns av den.

I måndagskväll kom värkarna tillbaka och jag blev riktigt less, så jag gick och la mig. Jag kunde så klart inte somna så jag ringde in till förlossningen. De tyckte att jag skulle komma in och få ännu schystare tabletter och sova hos de. Jag hade ju tid kl 13,00 hos de dagen efter så jag skulle inte behöva åka hem emellan. När vi kom in så satte de en kurva på mig och kollade bebisens hjärtljud och mina värkar. Då kom värkarna lite tätare än vad jag hade räknat så barnmorskan tyckte att jag nog var på gång. Så vi fick ett förlossningrum. Självklart försvann värkarna när jag hade bytt om så jag och Jonas satt där och snackade och väntade i typ en timme =) Kl 04,15 så spräckte de fosterhinnorna för att se om allt skulle dra igång, vilket det gjorde. Härligt! Lustgasen kom snart in i bilden, men min kropp plockar upp ruset lite försent så jag fick inte effekten förns värken var på väg bort.. helt värdelöst. Efter två timmar fick jag min epidural bedövning.. rena himmelriket. I tre timmar kände jag ingenting. Jag satt på en pilatesboll och halvsov medans Jonas satt i pappastolen och sov. Det tror jag var välbehövligt för oss båda. Nackdelen var att jag öppnade mig inte jätte mycket heller, så tillslut fick jag värkstimulerande dropp för att öka på värkarbetet igen. Då började mardrömmen. Värkarna kom, men när de ska gå ner och försvinna för en paus så stannade de på hälften för att sedan öka igen. Jag levde i lustgasmasken vilket gjorde mig förvirrad och panikslagen. En mycket lustig känsla som jag inte tyckte om, men jag kunde inte leva utan gasen heller. Jag frågade vad vi väntade på och barnmorskan svarade att det var krystvärkarna. Jag krystade ut Viggo på sådana värkar jag hade då men nu skulle jag vänta.. och vänta det gjorde vi. Tillslut kom en läkare in för att sätta en sugklocka eftersom jag inte fick några magiska krystvärkar och grabben hade fastnat lite med huvudet. Så efter lite draghjälp kunde jag börja krysta. När han väl började synas försvann mina värkar spårlöst.. usch vad det gjorde ont. De ökade droppen, gav mig annat joks, masserade magen, en massa saker.. tillslut kom värkarna tillbaka och jag kunde puscha ut honom kl 13,22. Han var helt blå och lealös, så barnmorskan och Jonas gick ut och blåste syre på honom för att han skulle kvickna till.

Nu är vi hemma och mår bra, förutom att han förstörde min svanskota på vägen. Så jag kan inte sitta ordentligt, men det är ännu svårare att ta mig upp från soffan/stolen. Haha!!!

Men det var värt alltihopa, för jag har världens sötaste bebis!