Lat!?

Nyligen undrade en person om man stannar hemma med sina barn för att man är lat. Jag måste säga att jag blev djupt sårad. Så jag slog upp ordet lat i svenska akademins ordbok. Så här stod det:

Lat:
som icke har lust att arbeta l. uträtta ngt l. att utsätta sig för ngn ansträngning, som icke gitter l. ids göra ngt (nyttigt); som saknar arbetslust; trög i sitt arbete; maklig; lättjefull.

Med den här defenitionen kan jag verkligen inte se hur mitt jobb hemma ska kunna jämföras med att vara lat.
Att...
...ge sitt barn kärlek, trygghet en stabil uppväxt
...ge sitt barn mat, kläder, värme
...utmana i lek och utveckling
...fostra kärleksfullt
...ge ett trevligt hem
hur kan allt detta vara lathet.

Skulle det vara bättre att skicka barnen till dagis där någon annan ska fylla min plats. Att ge mitt barn sin värdegrund, trygghet och kärlek. För att jag ska göra vadå? Jobba på något som inte betyder ett dyft för att få lite mer pengar? Jag förstår inte det resonemanget.

Men jag är trygg i det jag gör. Jag är trygg i att jag gör det Gud vill att jag ska göra.
Nu vet jag även att alla mammor inte vill vara hemma eller kan vara hemma av olika andledningar. Eller att pappor gärna vill vara hemma istället för mammorna. Jag tror det viktigaste är att man är ledd av Guds frid i sitt val för sin familj. Att man står orubblig fast vid sitt val och inte för lätt blir påverkad av samhällets normer och anklagelser.